Igentligen är jag jätte trött men ändå ligger jag i sängen med datorn på magen och lillprinsen sussandes brevid...
Herregud vilken kaotisk helg det har varit! Allt började i fredags då jag ringde till vetrinären och berättade att Levi hade problem med "kisseriet" och att op såret blivit illrött och svullet. Kommer in dit och dom undersöker Levi men skickar hem mig för att det skulle ta en stund. Sen ringer dom vid lunch och säger att jag kan hämta honom.. väl där möts jag av en skräckslagen vetrinär som vill att jag ska åka till uppsala med honom, snarast! Han måste till ett djursjukhus.. Jag var som ett frågetecken. Han var ju bra när dom ringde men något hade hänt alldeles efter telefonsamtalet. Han var jätte slö och kräktes. Jag började med att ringa Robert för att höra vad f-n jag skulle göra (givetvis befann han sig i Gävle), sen ringde jag försäkringsbolaget för att jag tänkte- en sjukhusvistelse kommer att bli väldigt dyrt och vi kommer att bli ruinerade utan deras hjälp. Vi fick givetvis ingen hjälp av dom. Jaha tänkte jag, och jag berättade för vetrinären som det var att dom pengarna det kommer kosta har vi inte. Då erbjöd sig vetrinärkliniken att betala rubbet, till och med bensinen. Så då for jag.. rädd för vad som kunde hända på vägen ner. Och knappt nå grejer hade jag med mig, jag ville fara så fort som möjligt. Så han låg inne på sjukhus från fredag kväll till måndag eftermiddag. Nå fel hittade dom igentligen inte men han hade blivit succesivt bättre under helgen. Så vi höll oss i trakterna i väntan på att få ta med oss Levi hem igen. Vi har varit sååå oroliga, vi älskar ju den damp hunden =). Nu så är det full fart men kisseriet har inte riktigt gått till sig och han har ingen riktig aptit men vi är glad att han är hemma igen och är på benen. Han har haft sån otur med allt.. och den här gången är det vårat fel som valde att kastrera honom =(.
Robert har åkt iväg till Enköping så jag är själv med grabbarna... Nu är det dax att sova, god natt!
Fy vilken mardrömms helg. Hoppas att lyckan vänder med Levi nu. Det är han värd!
SvaraRadera